Nu kommer ett första inlägg om Lasse Stefanz-kryssningen till Åland. Jag, Jörgen, Åsa och Micke körde bilen de 8 milen till Jönköping för att stiga på Erlings Resor´s buss som skulle ta oss till Stockholm. Vi var i god tid i Jönköping eftersom det är en bit där man ska parkera bilen i ett bilgarage. Väl på bussen upp var stämningen snart i topp då två (lite förfriskade) tjejer hade med en cd-spelare och de spelade givetvis Lasse Stefanzlåtar. Vi fick platserna längst bak i bussen och våra vänner Liz, Thomas, Stefan, Bosse och Eva fick platserna framför oss. Vi åkte sakta upp mot Stockholm och i Stavsjö för att äta lunch, det stoppet varade i 50 minuter. Vi var framme i Stockholm ca. 16.00, då chauffören gick in och hämtade våra hyttnycklar mm medan vi väntade kvar i bussen. Jörgen och jag fick hytt 6310 (däck 6) och FunClub = Lasse Stefanz och Claes Lövgrens spelade på däck 7.
När vi hittat våra hytter och ställt in resväskorna, tog i trapporna upp till buffén, då var klockan 18.20. Härligt fint buffébord med många läckerheter att plocka utav. Jag för min del höll mig till de kalla rätterna, framför allt laxen 😉 men även annat gott hamnade på min tallrik. Buffén avslutades med desserttallrik med de söta läckerheterna *mumma*
Tony Erwling hade danslävling i FunClub efter buffén. Han skulle lära oss att dansa Jive men det gick inte så bra hehe….han fortsatte med Cha-Cha med lite bättre resultat. Tony var en rapp danslärare och hård mot sina elever *L*. Mycket skratt blev det.
Klockan 21.45 stod jag framme vid scenen bland alla andra Lasse Stefanzfans, och trängdes…..huuuuuuuuuuuj säger jag bara, och här står jag och trängs självmant – tänkte jag men är man fans så är man hehe….
Olle Jönsson började sjunga och låt efter låt strömmade genom högtalarna och det berömnda LS-dunket lät inte vänta på sig. Man rycktes med… Där stod jag och armbådade mig kvar och sjöng, det trängdes sig fram den ena efter den andra men mina armbågar fick jag flitigt använda. En kille körde med att han var personlig assistent till en tjej som stod framför mig vid räcket vid scenen…och att han måste fram till henne. Ett smart sätt att ta sig fram på tyckte jag och blev först arg men sen bråkade jag inte med honom utan han fick snällt stiga framför mig till henne men hon verkade inte behöva hans assistans enligt mina ögon…..men men. En annan tryckte sig fram och bad om att vi skulle släppa fram hans 85-åriga mamma hehe….vi var snälla och släppte fram henne också men hon orkade inte med trycket där framme så hon försvann ganska snabbt. Nåväl, Olle och hans grabbar framförde, som alltid en bra show med godbitar ur deras repouriar (ursäkta stavningen). Jörgen och mina andra vänner satt och lyssnade vid ett bord vid sidan av scenen.
När LS hade spelat sin första period så var det Claes Lövgrens orkester som spelade upp till dans. Åååååå säger jag bara – vilka underbara grabbar från Helsingborg. Vilka röster och vilken musik.
Sen spelade Lasse Stefanz en andra period med samma trängsel framme vid scenen. Jag var där då med men gick efter ett tag till mina vänner. Där blev jag glatt överaskad för där stod en skönhet från Norge – Gunn. En tjej som jag ”träffat” på sajten Dansbandsdax och chattat med där, på senare tiden även på MSN och Facebook. Vilken solstråle hon var, oj oj vilken utstrålning. En go kram senare satt vi och småpratade vi en lång stund om allt möjligt, det var liksom lätt att prata med henne. Trevlig att få träffa dig Gunn och jag hoppas jag och Jörgen får träffa dig snart igen….(om du läser detta, vilket jag hoppas för du fick ju min bloggadress).
Klockan 02.30 slängde John Blund sömnpulver i mina ögon och Jörgen och jag somnade direkt.
Fortsättning följer med bilder och mer text från kryssningen, jag sitter just nu i skrivandets stund längst bak i bussen på väg mot stoppet i Ödeshög, där vi ska ta rast och äta kvällsmat. När vi kommer fram till Jönköping har jag ingen aning om, gör inget bara vi kommer fram sen har vi 1 timmars bilresa hem från Jönköping sen är vi hemma och belåtna för denna gången.
Kram från Neola längst bak i bussen.
Ja, denna vita bomullsdress med stråhatt därtill tyckte jag verkligen om, kommer jag ihåg. Men….vad har jag på mig för färg på strumporna *skratt* usch säger jag *L* men det var väl mode då i början på 1980-talet. En sak som vet jag bestämt iallafall – att alla tjejerna trädde stora och små träkulor på läderband och hade som halsband. Precis som jag har här på fotot. Kanske var det för Carola vann med ”Främling” och hade nåt liknande på sig. Jag kommer så väl ihåg att jag ville ha samma kläder som Carola hade när hon sjöng så min mamma sydde upp både i gult och i grått, ni vet blusen med de stora knapparna där fram? Jag har foto som jag ska lägga in här sen så får ni se….
Mitt Hjärterum 