Jag njuter förfullt här nere i Halmstad. Det är underbart väder, solen skiner och det är ca. 22 grader (om inte det är mer).
Vi ska nu åka in till Maxi för att handla lite mysmat till kvällen. Ishockeymatchen Sverige-Danmark börjar iof klockan 16.00 och det skulle jag vilja se men det är inte så långt till affären så vi är snart hemma igen, så jag missar nog inte så mycket av matchen.
Nej, nu kära läsare ska jag duka bort kaffekopparna efter en fikastund med grannarna mitt emot oss på campinggatan.
Nu ska jag ut till den goa solen igen…..
Bye Bye och lova att vara rädd om dig!
”Det finns saker som aldrig borde ha hänt, ord som aldrig borde ha sagts, känslor jag inte kan förstå att de fanns och människor jag önskar att jag aldrig hade träffat… Men det finns också minnen jag aldrig kommer att glömma, ord som alltid i mitt hjärta kommer att finnas, känslor som aldrig dör och människor jag inte kan leva utan och människor jag alltid kommer att minnas och älska…”
Fortsättning från förra inlägget…
Bröllopsdagen den 18 maj 1985 blev ljus och minnesrik på många sätt. När vi skulle åka hem från Östanå Värdshus och Jörgen skulle backa ner vår vita Ford Sierra gick allt bra men när vi sedan skulle åka iväg upptäckte vi att några gäster hade skojat med oss och lagt i småsten och annat under kapslarna på bilen, det skramlade och rasslade hihi…och där bak hade de bundit fast ett rep och massor med aluminiumburkar.
Efteråt åkte vi hem till vårt nya hem, vårt röda hus. Vi blev inte så värst glada när vi upptäckte att de kletat massor på både fönster och annat, vi som hade pyntat så fint med brudgranar utanför ytterdörren och städat och gjort fint så de gäster som ville fick komma hem och se hur fint vi hade det efter middagen. Det kom en ström av gäster och besökte oss fram på småtimmarna men sen ville vi ju vara för oss själva hihi….trodde vi.
Så fel vi hade…några busiga grabbar både yngre och äldre hade roat sig med att montera en lastbilstuta på vinden i huset (över vårt sovrum) så när vi släckte lyset så låg de 100 meter bort och satte igång med hjälp av ett bilbatteri och 100 meter kabel hihihi…men Jörgen var listigare än dem, han smög ut i mörkret och följde kabeln….och en bit bort låg ett gäng grabbar och fnissade. De var upptäckta! Efter detta så kom Jörgen tillbaka in i huset och allt var lugnt och skönt….De nygifta mådde utmärkt och somnade gott!
Mitt Hjärterum 