Fem en fredag v. 5: Hektiskt

Så var det fredag igen, veckorna flyger fram… Efter jobbet så åt vi våfflor med mamma och pappa sedan åkte vi och fredagshandlade på Maxi. Bäst i test har precis börjat på fyran och nu ska jag svara på Elisamatilda’s fredagsfrågor.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.

  1. Hur brukar du göra för att hinna med allt du måste göra på en dag?
  2. Vad gör du när du känner dig överväldigad av allt som behöver göras?
  3. Hur får du tid för dig själv när det känns som att du aldrig hinner med?
  4. Har du någon favoritmetod för att organisera dina uppgifter och planer?
  5. Vad är ditt bästa knep för att varva ner efter en hektisk dag?

Hur brukar du göra för att hinna med allt du måste göra på en dag?
Skriva ner det som absolut måste göras, to do-lista.

Vad gör du när du känner dig överväldigad av allt som behöver göras?
Stressar tyvärr och mår inte bra av det men försöker andas lugnt och fokusera på en sak åt gången då brukar det bli bättre.

Hur får du tid för dig själv när det känns som att du aldrig hinner med?
Jag lyssnar på en ljudbok, just nu Olle Jönssons bok ”Rösten speglar själen” eller Wordfeud.

Har du någon favoritmetod för att organisera dina uppgifter och planer?
Jag brukar skriva upp allt i en lista och börja beta av.

Vad är ditt bästa knep för att varva ner efter en hektisk dag?
Bästa knepet vet jag inte…men en varm dusch, hälla upp ett glas Pepsi max sedan chill framför tvn.

Något jag vill dela med mig av till er…

Jag har insett många saker sen jag började surfa på Internet. En av de sakerna är att vi har tillfälle att möta människor som vi aldrig skulle mött annars. Vi lär känna dess människor, inte för deras utseende eller fysisk beröring, utan för deras tanke och själ. Om vi mötte dessa människor på gatan, kanske vi inte skulle tittat två gånger. Eller, kanske skulle vi sett på dem och gjort en elak anmärkning…utan att alls ha känt till den ratta personen. Detta är sorgligt! Jag har mött flera personer på Internet, som verkligen har berört mig djupt på många sätt, och de har gjort att jag ”öppnat” mina ögon. Vore det inte härligt om hela världen kunde beröras på detta sätt? Att lära känna varandra på sätt som man inte trodde var möjligt? Jag tror, att om vi gör det, skulle det inte finnas så många ensamma, besvikna eller desillusionerade människor.

Detta stämmer också in på de människor vi redan känner. Dra inga förhastade slutsatser. Var inte kritisk och låt inte stoltheten stå i vägen för kärleken. Vi bör stanna upp och tänka; Hur skulle det bli imorgon, om vi förlorade just den personen och vi inte tog chansen att säga: Jag älskar och uppskattar dig!

Så, nästa gång du passerar någon, vem som helst. Tänk på möjligheten att denna person kan vara en av dina nätvänner…

En av de nätvänner du drömmer om att möta. En av de märkliga känslor som förgyller din dag, och du vill ge tillbaka av den känslan på något sätt. Bara vänd dig mot den främlingen och le. Ett varmt – Hej!, och snart sprider det sig, och snart ler vi alla. För om vi inte gör det, då har vi missat ett möte med en kär blomma i vårt hjärtas trädgård…

Det som inte syns, finns inte?!

Godkväll, det var ett bra tag sedan jag skrev något inlägg. Jag håller på med ett ”tillbaka-blick”-inlägg från veckorna i december till nu men jag får se när det är klart.

Vad menar jag med rubriken? Jo,  vad jag menar är att man ser inte på en människa hur den mår inombords. Jag har ju den kroniska sjukdomen Ankyloserande Spontanitet (AS), då min bröstrygg och ländrygg är delvis inflammerade med molande smärta dygnet runt.

Den smärtan och stelheten syns inte men hörs ibland när det skär i ryggen och jag kvider ut ett AJ.

De sista tre veckorna har varit hemska, värken tog all energi så orken, koncentrationen och hjärndimman var högst påtaglig. Jag kände inte igen mig och jag grät av frustration.

Tack och lov så har det släppt lite och jag känner mig ”klarare” i sinnet.

I söndags var jag i Värnamo och gjorde en helryggs MR-röntgen och i eftermiddag var jag och tog ett EKG hos Aroma vårdcentral.

● tvättmaskinen klar

● diskmaskinen klar

● fläskpannkakan klar – bara att lägga in i morgondagens lunchlådor.