Bara för att alla andra gör det

Dag 1 – Presentera mig själv. 

Dag 2 – Min första kärlek.

Dag 3 – Mina föräldrar.
Dag 4 – Det här åt jag idag.
Dag 5 – Vad är kärlek.
Dag 6 – Min dag.
Dag 7 – Min bästa vän.
Dag 8 – Ett ögonblick.
Dag 9 – Min tro.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Min syster.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Min julafton.
Dag 14 – Min hund.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Den här månaden.
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – En första. 
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats. 
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Mina ambitioner.
Dag 30 – Ett sista ögonblick.



Värdet av tid


Tänk dig att det finns en bank som varje ny dag sätter in 86.400 kr på ditt konto.
Men det du inte använder under dagen får du inte föra över till nästa dag.
 
Vad skulle du göra då? Ta ut varenda krona förstås!
 
Alla har en sådan bank och den kallas TID. Varje morgon sätts 86.400 sekunder in på ditt konto och varje kväll skrivs det belopp av som du har underlåtit att investera i ett gott syfte. Ingenting skrivs över till nästa dag och någon övertrassering tillåts inte.
 
Varje dag öppnas ett nytt konto åt dig. Varje kväll förstörs alla handlingar. Om du misslyckas att använda din tilldelning så är det bara du som ansvarar för det.

Det finns ingen väg tillbaka. Du måste leva i nuet på dagens insättning. Investera det på bästa sätt i din hälsa, lycka och framgång. Tiden rinner iväg.
 
Gör det bästa av dagen.

;)

På ett sjukhus, i ett väntrum, sitter de anhöriga till en mycket sjuk person. Läkaren kommer in, mycket trött och säger: – Jag är så ledsen. Jag har dåliga nyheter. Det enda hoppet för er släkting är en hjärntransplantation. Det är väldigt riskfyllt MEN det är det enda hoppet. Ni får själva betala för hjärnan.

Efter en lång tystnad frågade någon ”Okej, hur mycket kostar en hjärna?”
Läkaren svarade: 5 000 kr för en manlig hjärna och 200 kr för en kvinnlig.
Männen i rummet försökte hålla sig för skratt och att undvika ögonkontakt med kvinnorna.

En av männen frågade med ett något triumferande uttryck i ansiktet: Varför kostar den manliga hjärnan så mycket mer?”
Läkaren log åt den något oskyldigt, barnsliga frågan och svarade: Det är standardprissättning. Vi måste sänka priset på kvinnliga hjärnor eftersom de ju faktiskt är använda.