Här kommer en juledikt i stressig decembertid.
Jag har varit dålig på att uppdatera bloggen (vilket inte är alls är ok) men jag måste ta mig i ”kragen” och bättra mig 😉 eller hur?
Dagarna försvinner nästan innan de blir till, veckorna rusar iväg och snart är det jul… Ikväll hade jag tänkt att få in vår julgran. Det hade ju varit extra mysigt med en levande och doftande julgran nu när man bor lite lantligare men det får nog bli att damma av vår konstgjorda ett år till. Kanske man skulle hänga i en doftgran i granen hehe…för att få lite grandoft?
Nu måste jag få lite eld i baken 😉
> ladda tvättmaskinen
> plocka ur diskmaskinen
> hämta Madde på skolan
> köra till mamma och pappa för att fika
> rusa iväg till vägning hos Viktväktarna
> snabbt vidare till ”Tjejfikat på konditori Stjärnan” klockan 17
> hänga tvätt när jag kommer hem
> göra middag till Jörgen imorgon
sen är det kväller och jag befinner mig nog i tv-soffan en stund. MEN hmmm….det verkar som tv:n slocknat för gott just nu…får inte liv i den *suck*
Midvinternattens köld är hård,
börjar vi välbekant rimma
Det är någonting om en enslig gård,
och stjärnor som gnistra och glimma.
Men så börjar inte mitt eget tal
Så jag skippar Rydbergs Vinterkoral
Och hoppar direkt på raden
Som handlar om Julen i staden.
Midvinterdagens stress är svår,
människor rusa och hasta
De borde ha julhandlat redan igår,
fastän julen väl vara till fasta?
Djupt suckar kvinnan i HM-kön,
Många är klapparna och liten hennes lön,
Stressmagen mullra och åska.
Nu får hon spara till påska.
Utanför ICA en liten tant
Ställt sig att skramla med bössan
Ber oss att skänka till andra en slant,
hon viftar och vinkar med bössan
-Kom, kära vänner, och dela vårt bröd
Vi måste räcka en broder vårt stöd
Det är så illa på jorden
Vi har det bra här i norden!
I snöslask jag själv brådskar fram genom stan,
Himlen är regntung och mulen
Uppblåsbar tomte med neonfärgad gran,
står i fönstret och hälsar julen.
Renar i fuskpäls mitt öga får fatt
Med elektriska hovar de vinka glatt,
Förtrollad av skyltfönsterdansen
Tappar jag själv balansen.
Rakt genom folkmassans buller och larm,
ser jag marken mig nalkas
Någon i vimlet har fångat min arm,
skrattar ”Oj oj, vad det halkas!”
Tacksamt jag reser mig vingligt och ser,
En man framför mig står där och ler
Hans skratt porlar som vatten
Han bockar och lyfter på hatten.
-Syster, lägg oron och sorgerna bort!
Ett budskap till alla som lider!
Nu står det tydligt att natten blir kort,
Nu väntar ljusare tider!
Den nye kungen ska födas inatt,
Himlen och jordens största skatt
Fred på jorden en dag
Till alla dem han har behag!
Är det en kung som ska komma inatt?
När skulle detta ha hänt?
Varifrån kommer den ljuvliga skatt,
Vem är denna nya regent?
Frågor till tusen fördunklar min syn
Min vän bara ler och pekar mot skyn,
Vänder sedan på klacken
Iväg i den myllrade stacken.
Människor runt mig passerar min vän,
Bussarna tuta försenat!
Jag vill ropa min fråga igen,
vilken konung han menat?
Något vitt glimrar till genom lastbilens rök,
Sen är han försvunnen bakom nästa krök
Klockan i kyrktornet klingar
Sus som av änglavingar.
Midvinternattens oro är svår,
många som än ligger vakna
Tankarna runt i cirkel går,
undrar vad än vi sakna
Visst har vi julgran och klappar sett ut,
Ändå vi vänta, och hör till slut
Änglasång ekar i Norden
Kristus är kommen till Jorden!
Mitt Hjärterum 