En natt hade jag en dröm. Jag drömde att jag gick längs en strand med Gud. Jag såg på varje bild två par fotspår i sanden, ett par var mina och det andra paret var Guds. När den sista bilden syntes såg jag tillbaka på fotspåren. Jag upptäckte då att många gånger under mitt liv fanns det endast ett par fotspår. Jag såg också att detta var under de mest ensamma och svåraste stunderna i mitt liv. Detta bekymrade mig mycket, och jag frågade Gud om detta. ”Gud, du sade att när jag bestämt mig för att följa dig, då skulle du gå med mig hela vägen. Men jag ser att under de svåraste tiderna i mitt liv så finns det bara ett par fotspår… Jag förstår inte varför du lämnade mig när jag behövde dig som mest. ”Gud svarade: ”Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig överge dig. Under tider av svårigheter och prövningar, när du bara kan se ett par fotspår, – då bar jag dig.”

Salta tårar rullar ner får mina kinder,

det är svårt med alla livets höga hinder.

Min Gud vad har du för mig planerat?

varför skall mitt liv vara så komplicerat.

Prövningar och motgångarna känns nu så tunga,

Herre, blås in en stärkande vind i min lunga.

Mitt hjärta värker hårt och kallt,

jag ber till dig, du som är mitt allt.

– Bär mig över stormigt vatten till en lugn och vacker strand,

där jag får vila tryggt i din hand.