En natt hade jag en dröm. Jag drömde att jag gick l?ngs en strand med Gud. Jag såg på varje bild två par fotsp?r i sanden, ett par var mina och det andra paret var Guds. När den sista bilden syntes såg jag tillbaka på fotsp?ren. Jag upptäckte då att många gånger under mitt liv fanns det endast ett par fotsp?r. Jag såg också att detta var under de mest ensamma och sv?raste stunderna i mitt liv. Detta bekymrade mig mycket, och jag frågade Gud om detta. ”Gud, du sade att när jag bestämt mig för att följa dig, då skulle du gå med mig hela vägen. Men jag ser att under de sv?raste tiderna i mitt liv så finns det bara ett par fotsp?r… Jag först?r inte varför du l?mnade mig när jag beh?vde dig som mest. ”Gud svarade: ”Mitt köra barn, jag älskar dig och skulle aldrig ?verge dig. Under tider av sv?righeter och pr?vningar, när du bara kan se ett par fotsp?r, – då bar jag dig.”

Salta t?rar rullar ner för mina kinder,

det är svårt med alla livets höga hinder.

Min Gud vad har du för mig planerat?

varför skall mitt liv vara så komplicerat.

Prövningar och motg?ngarna känns nu så tunga,

Herre, blås in en stärkande vind i min lunga.

Mitt hjärta värker hårt och kallt,

jag ber till dig, du som är mitt allt.

– Bär mig över stormigt vatten till en lugn och vacker strand,

där jag för vila tryggt i din hand.