Sk?na maj, välkommen till vår bygd igen! Sk?na maj, välkommen, våra lekars vän! K?nslans gudaflamma v?cktes vid din ljusning; jord och skyar stamma kärlek och f?rtjusning; sorgen flyr för våren, glädje ler ur t?ren, morgonrodnad ur bekymrens moln.

Blomman låg f?rkolnad under frost och snö; h?stens bleka v?lnad, gick hon nöjd att då. Vintern, h?rjarns like, som för?der nejden och i sk?vlat rike tronar efter fejden, satt med isad glaven segrande på graven, dyster själv och m?rk och kall som den.

Inga str?lar s?nktes på vår morgon ner, ingen daggt?r sk?nktes nordens afton mer, tills, av svaner dragen, maj med blomsterhatten g?t sitt guld i dagen, purpurkl?dde natten, vinterns spira br?ckte och ur lossat h?kte kallade den v?na Flora fram.

Nu ur lundens sk?te och ur blommans knopp stiga dig till möte glada offer opp. Blott ditt lov de susa, dessa rosenh?ckar, till din ?ra brusa våra silverb?ckar, och med tacksam tunga tusen f?glar sjunga liksom vi: V?lkommen, sk?na maj!