Livet är för kort…

Livet är för kort för att slarvas bort. Livet är exempelvis för kort för att bara äta gott på fredagar, bara älska på lördagar, att inte säga tack och visa uppskattning, att inte säga förlåt när man gjort fel. Det är inte mycket vi vet, men att livet är kort vet vi. Ändå lever vi som att den sanningen var lögn. Vi slösar med ögonblicken, vi skjuter upp kärlek, upplevelser och njutning… Vi kalkylerar med en evighet som inte finns. Ta vara på varje dag, de människor du har omkring dig och låt var dag bli en ny upplevelse.
Livet är kort, för kort att slarvas bort.
Kram mina vänner!

Majonnäsburken och två koppar kaffe!

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:
En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar.
Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det. Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenen rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna.
Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Naturligtvis fyllde sanden upp resten av tomrummen.
Han frågade ännu en gång om burken var full. Studenterna svarade med ett enhälligt ”JA”. Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektigt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.
”NU” sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni påminns om att den här burken representerar Ert liv.
Golfbollarna representerar de viktiga sakerna. Familj, barn, vänner, hälsa och annat som ligger passionerat i Ert hjärta. Sådant som – om allt annat gick förlorat och bara dessa återstod – ändå skulle uppfylla och berika Ert liv.
Småstenarna representerar de andra sakerna som betyder något, som ett hem, jobb och bil.
Sanden representerar allt annat – småsakerna.
”Om ni lägger sanden i burken först”, fortsatte professorn, ”går den inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet.
Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så….var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn/vänner. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt.
Ta hand om ”golfbollarna” först – sakerna som verkligen betyder något.
Återställ det som är viktigt i ditt liv. Resten är bara sand.
En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar?
Professorn log. Jag är glad att du frågar sade han.
”Kaffet finns med för att visa er, att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän!”

Vilken fredag….

Idag började vårterminen för barnen och Madde var glad över detta. Att det var fredag och idrott var första lektionstimman bekymrade henne inte. Kläderna för dagen var utlagda igår kväll och väskan var packad. Klockan 8 gick jag med henne till skolan och några minuter senare var jag hemma igen.
Jörgen hade tagit två semesterdagar så han var hemma idag. Vi hade planerat att börja på gym han och jag på Vetlanda Badhus. Vi gjorde oss iordning och körde dit.
Nere i gymmet var det nästan tomt, vi fick veta att några träningsmaskiner var ur funktion så av fem löpband var bara ett fungerande. Jag fick hjälp att starta löpbandet och jag började min ”vandring” hihi…
När jag gått i 30 min frågade Jörgen om vi kunde byta maskiner och jag skulle ta crosswalkermaskinen som han hade använt. Helt ok tyckte jag ….. och då hände det som inte fick hända.
Jag fick hjärnsläpp!!!
Ni undrar säkert vad? Jo, jag släppte taget och skulle kliva av maskinen…. IGÅNG hmmm. vad tror ni hände? Jag fortsätter. Med den hastighet som jag hade på löpbandet (6.0) for jag i väggen en halvmeter bakom som ett smäck. Höger ben vred sig och jag landade på bandet (som fortfarande var igång) och till slut hamnade jag på golvet med benet vridet.
Vilken smärta – sååååå ont – tårarna rann och Jörgen kom fram till mig. Han bad mig resa mig upp men det fanns ingen chans att det gick, det gjorde så ont. Men jag var ju tvungen att ta mig upp och med en otrolig intensiv smärta tog jag upp till entren med hjälp av Jörgen och en anställd. Hon hade också ringt till vårdcentralen och beställt att vi var på väg och att jag behövde se över mitt högra ben. Nu var klockan halv 10. Klockan 11.15 fick jag en tid till min läkare och han såg direkt att jag behövde till röntgen så han skrev en remiss till Eksjö direkt.
Jag tog mig ut till bilen med hjälp av kryckor sen åkte vi till Eksjö. Jag fick inte vänta länge förrän jag fick komma in för att röntgas. Många bilder tog de…var det en allvarlig stukning eller var något brutit??? Vi väntade en liten stund sen fick vi ett kuvert med svaret som vi skulle ta med ner till akutmottagningen. Nu körde Jörgen mig i rullstol för nu gjorde det så ont att det inte gick ta ett steg. Nere på akutmottagningen kom vi snabbt in på ett rum som senare visade sig vara rummet för gipsningar. Det kom en läkare in till oss och hon sa att smalbenet var av och gipsning var nödvändigt.
Hmmm…….det var bara att ”gilla läget” och vänta på killen som skulle gipsa benet. Han gjorde det jättefort och bra och nu har jag en gipsstövel på höger fot 😉
Med noll mat i magen körde vi snabbt mot Sibylla och köpte oss varsin hamburgare med bröd. Ooooo så gott det var! Nu hade jag även startat mobilen som varit avstängd på sjukhuset, och jag ringde barnen där hemma och talade om hur jag mådde. Mamma och Micke Svahn fick även de ett samtal med samma innehåll. Väl hemma stapplade jag ovant in i snön nygipsad med tårna bara i snön, huja va kallt det var om tårna hahahaha…men väl i trappuppgången var nästa utmaning – trapporna. Jag säger bara det att det är skönt att vi BARA har en halvtrappa upp till våning 1 som vi bor på så det gick ganska smärtfritt.
Här sitter jag nu i min fåtölj i tv-rummet med Åsa, Vickan, Philip och Madde som tröst denna kväll. Jag missade ju Lasse Stefanz i Eksjö men det fanns ingen chans att jag skulle orka va med där så Jörgen och Micke tog med sig Hanna och Fidde istället, Åsa och jag stannade hemma. Vi har tittat på premiärprogrammet av Let´s Dance, fikat och nu så bloggar jag.
Det blev ett långt inlägg denna gång, nu ska jag se om några vänner är ONLINE på Facebook och MSN.
Hoppas du har haft det bättre idag! Var rädd om dig så hoppas jag vi hörs i nästa inlägg…
Kram
Posted by Picasa

Underbart


Idag hade jag inbokat mitt tredje möte med min jobbcoach. Kl 10 skulle jag träffa henne och jag styrde nervöst bilen mot Nässjö. Vårt möte varade ca 2 timmar och jag fick återigen en energikick av henne. Hon gav mig feedback på mitt personliga brev och mitt CV. Vi genomförde även en anställningsintervju och jag fick även där råd och tips om frågor och fallgropar vid kommande intervjuer. På vägen hem tog jag underbart kort på vår vackra natur.