Varför slutade vi leka med varann
Varför slutade vi skratta
Du är du och jag är fortfarande jag
Så vad är det då som fattas
Det är på minnena som vi lever
Men snart så har de suddats ut
Så vi blundar
Ja, vi blundar
Vi bara blundar
Fast vi ser
Nånstans finns det, det vi hade, som var bra
Ja, nånstans finns det kvar en plats där vi kan va
Du och jag
Allt jag känner, allt jag älskar och vill se
Är de nötta bilderna med tummar på
Och jag vet, jag vet, jag vet, nån måste börja ge
Ja, börja ge för att kunna få
Och varje gång som jag försöker
Det är då det blir så fel
Så vi blundar
Ja, vi blundar
Vi bara blundar
Men vi ser
Nånstans finns det, det vi hade, som var bra
Ja, nånstans finns det kvar en plats där vi kan va
När vi blundar

Kanelbullens Dag – imorgon!

Jag tog mig i kragen och satte igång en vetedeg på 1 liter mjölk. Jag brukar inte göra mindre ”sats” för det är liksom inte lönt med mindre. Det brukar bli runt 100 stycken, så även idag. Det är ju Kanelbullens Dag den 4 oktober och då måste jag ju kunna bjuda på – just kanelbullar. Det gick bättre än jag trodde från början, eftersom jag har ont i lederna och det värken sitter i handlederna just nu. Men jag tog det sakta och det funkade för jag hade ju en god medhjälpare i Madde. Hon strålade och kavlade så fint ”sin” degbit och fick jättefina bullar som resultat – hon också.
Men nu efteråt, vill jag helst krypa ner i min säng och vila en stund men ….. jag kan inte lämna köket i det skick det är i nu. Å klockan 19 kommer goda vänner på besök, det var ett tag sedan – ska bli skoj!

Trist höstväder

Trots det trista höstvädret utanför mitt sovrumsfönster så har dagen varit bra, bortsett från att jag känner mig matt och början till sjuk. Barnen har varit hemma från skolan idag också, de kände sig inte heller så krya att de orkade med en lång skoldag.
Mamma och pappa kom på besök, de ville ha en kopp kaffe och se till så vi hade det bra när vi var sjuka…omtänksamma föräldrar jag har, det var trevligt att de hade med sig lite fikabröd också 😉 *tack*.
Min mobiltelefon har också blivit sjuk 😉 eller snarare har den dött ifrån mig…den vill inte riktigt vara med mig, den vill leverera samtal men inte ta emot samtal, och så vill inte jag ha det ju…så jag ska packa ner den och sända den till ”MOBILAKUTEN” för omplåstring och översyn.
Jag har älskat min mobil sedan jag köpte den i januari i år, så jag hoppas Akuten får bukt på dess krämpor, kommer sakna ”honom”.

SM-GULD till Lejonen

Hemmasonen avgjorde
Syndabock i första finalen – hjälte i den andra.
Väl hemma i Gislaved var David Ruud som bäst och ordnade Lejonens andra raka SM-guld.
– Det här guldet känns större eftersom vi har fått jobba i uppförsbacke, säger Ruud till Sportbladet.
Ruud blev poänglös i den första finalen när Vargarna ryckte åt sig en tolvpoängs-ledning. Men väl hemma i Gislaved var Ruud kung igen.
Hemmasonen, som återvände till Lejonen efter bland annat två guld med Vetlanda, erkänner att han var väldigt nervös efter det totala misslyckandet i den första finalen.
– Inför matchen var det väldigt nervigt men vi lyckades samla oss.
– Jag var riktigt revanschssugen.
Ruud stod själv för ett litet avgörande i det 13:e heatet med en makalös omkörning. Svensken var trea ut från start men valde ett extremt ytterspår och var efter första kurvan i ledning. Den förvaltade han på bästa sätt och ordnade tio poängs marginal för Lejonen.
”Fått jobba i uppförsbacke”
Efter Ruuds heatseger kunde Nicki Pedersen och Piotr Swiderski köra hem en enkel femetta i heat 14 och utöka Lejonens ledning till en oantaglig marginal.
Gick det oväntat lätt?
– Ja, lite. Eftersom vi bara vann med två poängs marginal i serien.
Efter fjolårets guld tippade många Lejonen i topp i år igen. Men säsongen har varit upp och ner för de regerande mästarna som ett tag såg ut att missa slutspelet.
– Det här guldet känns större efter vi har fått jobba i uppförsbacke, säger Ruud.
Matchen slutade 62-34 med den totala slutställningen 104-88 i Lejonens favör.

Stefan Holm
Patrik Sjögren
Källa: Aftonbladet.se