Nu har snart tisdagen förflutit också. Igår måndag mådde jag absolut inte bra…Mitt på dagen runt tolv halv ett så började jag få konstiga känslor i kroppen, blev genomsvettig och fick panikångest. Fick panik av att jag sitter fast och det gör det ju iof eftersom jag har höger fot/ben i ett gipspaket. Detta pågick och jag blev mer och mer rädd. Barnen kom hem strax efter 14 och då kände jag mig något lugnare. Då var jag inte själv iallafall. Jag satt i min fåtölj, tårarna föll och jag kände att enda utvägen att ”komma bort från dessa otäcka tankar” var att hoppa in i sovrummet och lägga mig ner och somna och ”glömma”.

Jag vaknade upp halv sju på kvällen av att Jörgen kom in i sovrummet och klädde om från arbetskläder till vardagskläder. Han hade jobbat lite längre. Då gick jag upp och vi åt lite mat senare eftersom Philip fyllde 19 år. Vi gratulerade honom med ett paket och Madde hade ritat en teckning. Efteråt åt vi glass med kola/chokladsås. Mumma.

Sen var det dax att lägga sig igen, då kom ”attacken” tillbaks och tårarna rann igen men Jörgen fanns till tröst och jag somnade och sov jättegott.

Idag tisdag har det varit lugn och skönt. Jag har mått bättre idag men jag har vilat mig mycket. Fåtöljen har fått fungerat som sovplats eftersom jag kan ha mitt ben högt när jag sitter i fåtöljen. I skrivandets stund så är jag nyss hemkommen från en tripp ute i vintervädret. Det var så härligt att få andas luften ute, det var nollgradigt och ganska halt men med hjälp av mitt betastöd så hoppade jag från trappuppgången till bilen som Jörgen kört fram till ingången. Jag har inte varit utanför lägenhetsdörren på en vecka så det var härligt och jag njöt. Tack för kaffet ”svägerska” tack tack…

Usch så trött jag blir av Tradolan medicinen jag tar mot värken i foten. Jag var inne i FASS och läste om biverkningarna för Tradolan och det var ingen rolig läsning. Tradolan är en stark beroendeframkallande medicin som är svår att bli av med. Jag är ordinerad 1-4 tabletter varje dag och jag fick 60 st utskrivna. Dessa ska jag ta tillsammas med 2 st Panodil vid varje intag.

Vad har hänt annars i helgen? Jo, i fredags var jag på återbesök på Eksjö Vårdcentral då jag först fick röntga foten sedan träffa läkaren på Ortopedmottagningen. Jag fick ett nytt gips eftersom det gamla klämde lite och skavde. Sjukgymnasten/kom hem med en rullstol som jag underlätta för mig här hemma samt att jag kan komma ut lite. Senare på fredagseftermiddagen kom Miriam och Bosse och fikade tillsammans med Jörgen och mig. En fin glasvas med vårblommor fick jag av dem, så fina…Tack!

Lördagen fortlöpte i rask takt. Frukost vid 10 sen åkte Marcus och Jörgen iväg för att meka med bilar. Jag och Madde var hemma. Vickan och Hanna var ute på stan för att köpa present till Philip som fyller 19 år på måndag.

Jag kände mig lite piggare mitt på dagen så jag tänkte överraska Jörgen med att skala potatis. Jag satt i rullstolen och skalade potatisen och det gick jättebra. Det blev dock lite problem när jag skulle salta. Saltet stod ju på kryddhyllan över fläkten och dit upp når ju inte en rullstolsbunden. Nu kunde jag ju resa mig upp för en kort stund och ta ner saltet, men jag tänkte att det är inte allt som är förgivet. Det är lärorikt att få sitta i rullstol för att se med andra ögon på tillvaron. Allt känns vara 1 km för högt upp hihihi. Nej jag ska inte klaga, jag gillar mitt tillfälliga hjälpmedel.

Micke och Åsa kom till oss och fikade på lördagkvällen och samtidigt tittade vi på Robinson Karibien. Efteråt så surfade jag ut i zybervärlden ett tag – ja det blev en lång stund.

Imorse åt jag en supergod frukost. Jörgen är så duktig i köket. Han stekte ägg, potatis och korv och sen åt jag en tallrik med yougurt också, mumma.

Efter den sena frukosten var jag helt slut….det onda i foten tog vid och det tog en stund innan jag kände Tradolanets verkan.

Jag slocknade och sov nästan 2 timmar.

….mer än att sitta stilla på en stol eller i min fåtölj med höger ben i högläge.

När jag rör mig, hoppar fram från A till B gör det så fruktansvärt ont i den friska sidan, i höften och det bränner som eld från rygg och ner i vänster fot. Jag får ju inte stödja på höger fot heller så jag känner mig näst intill isolerad. Jag har ringt kommunen och frågat om jag skulle kunna få låna en rullstol att ha inomhus i lägenheten och om jag skulle vilja ta mig bort till någon eller helt enkelt till bilen. Ännu har de inte hört av sig har de inte ringt imorgon förmiddag så ringer jag dem igen. Mot värken har jag fått tre olika tabletter att ta mot smärtan. Som en extra trygghet har jag idag fått bötja ta ”propplösande” sprutor (Innohep) som jag ska sticka mig själv i magen en gång per dag i 50 dagar *not funny* med annars kommer väl en propp som ett brev på posten 😉