När? man blir riktigt drabbat ger kärleken ett rus,
så man blir ung och vacker och v?rlden skön och ljus.
När kärlek gör på djupet finns där m?t mer man lär,
– i mötet med den andra för man veta vem man är.
En kär lek som blir allvar men aldrig tynger ner,
ett ?ndl?st ”ta emot” ju mera som man ger.
Ja, kärlek är en g?va och inget som man tar,
och med tillit och respekt så kan den stanna kvar.


