:(

Ledsen för att vara till besvär…
….hoppas dessa fyra veckor går extra fort till jag får ta bort gipset, så jag slipper vara till belastning för min omgivning. Tårarna rinner nu ner för mina kinder efter ytterligare en kväll där diskussionerna handlat om att alla måste hjälpas åt ”nu när mamma inte kan hjälpa till”. Visst har jag förståelse för Jörgen att han inte kan ta allt här hemma, han är trött efter en hel dag på jobbet, men Vickan gör det hon gör (tar hand om tvätten och Madde varje morgon när hon ska gå till skolan) men kanske skulle det vara skönt om hon gjorde ”lite mera” eller åtminstone fanns här. Jag kan iof förstå henne också att hon vill vara i Landsbro hos pojkvännen ibland också. Jag får ju inte stödja på mitt gipsade högerben men jag har god lust att strunta i det och försöka klara mig själv så jag inte är till någon belastning.
Usch jag svammlar om allt och ingenting nu….men jag vill att det ska läka – och det NU så allt blir ”normalt” igen, för just nu så mår jag inte alls bra och tårarna de rinner…Madde och Jörgen de sover och jag sitter här själv med mina tankar och de värker inom mig. Jag ska försöka ta mig till toa för tandborstning sen vidare mot sängen för att se om jag kan komma till ro för sömn.
Vill inte vara till belastning – vill kunna klara mig själv *snyft*
Imorgon blir det ytterligare en dag i ensamhet och tystnad, jag har ju varit arbetslös sen 2 januari 2009 och ”gått hemma” men dessa 6 veckor med gipsat ben och totalt instängd på 90 kvm gör mig snart galen….

Lite film på söndagskvällen…

Dödlig drift är en psykologisk thriller av det riktigt otäcka slaget, i regi av Rolf Börjlind och med Mikael Persbrandt och Stefan Sauk i huvudrollerna!
Andreas bär på en smärta som borrar sig allt djupare in i hjärnan, och torterar honom med morbida tankar. En elak barnmelodi som får hans fantasi att snurra allt fortare. Tills han gör det han tror att han måste: mördar. Göran, ett passerande vittne på mordplatsen, dras in i Andreas förgiftade fantasi, och kattens lek med råttan börjar. En lek som lämnar blodiga spår efter sig. Tills verklighet och fantasi plötsligt korsar varandra i en nedlagd fiskfabrik: bödel och offer står öga mot öga. Och båda är där för att döda…
(bilden lånad på Google.se)

Fest i Landsbro

Igår kväll var vi hembjudna till familjen Carlberg i Landsbro. Vickans pojkvän Philip fyllde ju 19 år i måndags och då ville de bjuda hem oss. Klockan 18 backade Jörgen upp bilen på deras garageinfart och jag skulle försöka ta mig upp för trappan och in i deras hus. Det gick bra och eftersom jag hade med mig rullstolen så behövde jag inte hoppa så mycket.

Vi blev bjudna på en otroligt god smörgåstårta och efteråt till kaffet så bjöds vi på en supergod marängtårta. Tack så jättemycket för en trevlig kväll….

Jaha…

…då var det söndag – igen.

Hur det än är, så flyter dagarna på relativt fort ändå….onsdag och torsdag var Madde hemma för hon kände sig 100% bra och då tyckte jag det var bäst att hon stannade hemma.
I onsdags klockan 17 kom mina goa vänner från ”Tjejligan”. Vi hade vår månartliga träff hemma hos mig eftersom jag inte kom till caféet som vi vanligtvis brukar samlas på för att ta en fika kl. 17 en gång i månaden. Eftersom jag sitter där jag sitter så bad jag dem att köpa med sig vad de ville äta så skulle jag bjuda på kaffe. Jag bad Petra att köpa med sig en bakelse till mig, det blev givetvis en Budapestbakelse! *mumma verkligen… Det var extra skoj att alla hade tillfälle i denna uppbokade värld vi lever i 😉
Vi tjejer träffades första gången 1995 när vi skulle gå en industrimedarbetarutbildning på dåvarande AMU i Vetlanda.
Fredagskvällen var mysig, när Jörgen varit och veckohandlat så beställde jag pizza och vi åt och hade det mysigt samtidigt som vi kollade på veckans Let´s Dance. Många dansade jättebra och Agneta snubblade med klacken i sin klänning…som väl var så fixade hon det så det blev ingen stor ”grej” av det hela.

EXTRA EXTRA – Dansband sjunger för Haiti

Arne sjunger för de drabbade i Haiti
Foto: Janne Vedin
Danslogen har precis talat med Arne Bakken, sångare och frontare i Hedins, som nu avslöjar deras hemlighet som vi blir först ut med.
Arne berättar att han fick en idé i måndags där han tänkte att Hedins skulle spela in en skiva till förmån för de jordbävningsdrabbade i Haiti. Ganska snabbt insåg han att de behövde mer draghjälp för att få den genomslagskraft han önskade. Han kontaktade då Åsa Karlström som är en av Sveriges absolut bästa låtskrivare och som genast gick med på att skriva en låt för detta ändamål. Tillsammans med låtskrivarkollegan Linda Dahl har nu Åsa skrivit låten Alla kan vi göra något.
En massa kända dansband ville vara med och ställa upp på detta och startfältet på……….
 
(Jag tycker personligen detta är en enastående idé, lycka till med allt runt omkring detta och med lanseringen och försäljningen av nämnda skiva. Tummen upp för dig Arne!)