14 | februari | 2010 | Mitt Hjärterum

___________________________________________________________________

Ett inlägg i min blogg om vår Madeleine som föddes förtidigt…

Veckorna gick jättefort, när jag var i vecka 27 började jag plötsligt få ont i huvudet (det värkte runt huvudet som en krans). Läkarna sa bara att jag skulle vila och ta några Alvedon, men detta hjälpte inte.

Fredagen den 12 februari 1999 tvingade jag mig till Eksjö BB för kontroll, jag kände att inte allt stod rätt till… Proverna visade att jag hade fått havandeskapsförgiftning och var så dålig att de ville lägga in mig direkt. Havandeskapsförgiftningen blev inte bättre utan tilltog istället så på söndagsmorgonen den 14 februari 1999, när jag skulle ringa hem så kunde jag inte komma ihåg mitt eget telefonnummer hem. Några minuter senare kom jag fram och hade pratat med min man (vilket jag inte kommer ihåg) när jag senare skulle vända mig om och äta frukost i sängen så började jag krampa. Som av änglavakt kom en sköterska in till mig i rummet precis när jag börjat krampa, hon fick ta emot mig annars hade jag gjort en volt ur sängen. Hon larmade och sen gick allt jättefort.

Klockan 09.29 hade jag fått en liten liten tjej i graviditetsvecka 28 – 3 månader förtidigt, hon vägde 900 gram och var 36 cm. Jag var ju nersövd efter operationen och låt på uppvakningen. När sedan jag vaknade såg läkarna direkt att började krampa igen så de blev tvungna att söva mig igen. Jag flyttades till IVA där jag låg i ca 2 dagar. Men tack vare en räddande läkare som just denna helg fanns i Eksjö så lever jag idag…han studerade om kramper och satte in medecin som gjorde att de försvann.

Det lilla knytet, andades helt själv från första stund vilket förvånade många av läkarna och sköterskorna. Hon blev direkt lagt i en transportkuvös och färd startade i ambulans mot Jönköpings avdelning för förtidigt födda (BarnC).

Efter IVA transporterades jag till Jönköping och jag fick träffa flickan där hon låg i sin kuvös. Jörgen var där givetvis, han hade fått ta hand om henne direkt när hon föddes och han var hos henne när jag låg nersövd. Hon fick komma ur kuvösen korta stunder i början och ligga invid bröstet under linneskjortan. Men hon var viljestark denna flicka. Som ni ser så sondmatas hon med välling (15 ml) som jag pumpade ut och hällde på flaskor. Det dröjde inte alls länge förrän det var dax för henne att bada och som ni ser på kortet så njöt hon och hennes mamma och pappa som badade henne tackade Gud att hon överlevt, ja även att jag överlevt för det var ju jag som var så sjuk och mitt liv ”hängde på en tråd” som någon sagt.

Ögonen kollades ofta eftersom förtidigt födda barn kan få synproblem och skelande ögon senare i livet.

När hon var två månader fick hon komma hem från sjukhuset Yippi! Oj, vad hennes storasyskon längtat efter att få hem sin lilla docka 😉

När vi fick åka hem vägde hon 2000 gram men inga kläder passade henne. Vi fick köpa stl 50 och vika många varv hehe…ett prematurplagg med vit hjälm hittade vi i stl 40 som hon hade den första tiden. Blöjorna de nådde ända upp till armhålorna ändå det var den minsta storlek som fanns ute i affärerna.

Barnvagnen blev snabbt hennes favoritplats, i den lånade vaggan ville hon endast sova 1 natt den var för stor tyckte hon 😉 men många stunder sov hon även i babysittern eftersom den hade en platta bakom så inte ryggen skulle ta skada.