• Min vardag

    "Hon var så liten"

    14 februari, 2010 - By 

    ___________________________________________________________________

    Ett inlägg i min blogg om vår Madeleine som föddes förtidigt…

    Veckorna gick j?ttefort, när jag var i vecka 27 började jag plötsligt få ont i huvudet (det värkte runt huvudet som en krans). L?karna sa bara att jag skulle vila och ta några Alvedon, men detta hjälpte inte.

    Fredagen den 12 februari 1999 tvingade jag mig till Eksjö BB för kontroll, jag k?nde att inte allt stod rätt till… Proverna visade att jag hade fått havandeskapsförgiftning och var så dålig att de ville lägga in mig direkt. Havandeskapsf?rgiftningen blev inte bättre utan tilltog istället så på s?ndagsmorgonen den 14 februari 1999, när jag skulle ringa hem så kunde jag inte komma ihåg mitt eget telefonnummer hem. Några minuter senare kom jag fram och hade pratat med min man (vilket jag inte kommer ihåg) när jag senare skulle vända mig om och äta frukost i sången så började jag krampa. Som av ?nglavakt kom en sköterska in till mig i rummet precis när jag börjat krampa, hon fick ta emot mig annars hade jag gjort en volt ur sången. Hon larmade och sen gick allt j?ttefort.

    Klockan 09.29 hade jag fått en liten liten tjej i graviditetsvecka 28 – 3 månader förtidigt, hon vägde 900 gram och var 36 cm. Jag var ju nersövd efter operationen och låt på uppvakningen. När sedan jag vaknade såg l?karna direkt att började krampa igen så de blev tvungna att söva mig igen. Jag flyttades till IVA där jag låg i ca 2 dagar. Men tack vare en r?ddande läkare som just denna helg fanns i Eksjö så lever jag idag…han studerade om kramper och satte in medecin som gjorde att de f?rsvann.

    Det lilla knytet, andades helt själv från första stund vilket f?rv?nade många av l?karna och sk?terskorna. Hon blev direkt lagt i en transportkuv?s och f?rd startade i ambulans mot Jönköpings avdelning för förtidigt födda (BarnC).
    Efter IVA transporterades jag till Jönköping och jag fick träffa?flickan där hon låg i sin kuvös. Jörgen var där givetvis, han hade fått ta hand om henne direkt när hon föddes och han var hos henne när jag låg nersövd. Hon fick komma ur kuv?sen korta stunder i början och ligga invid br?stet under linneskjortan. Men hon var viljestark denna flicka. Som ni ser så sondmatas hon med v?lling (15 ml) som jag pumpade ut och hällde på flaskor. Det dr?jde inte alls länge förrän det var dax för henne att bada och som ni ser på kortet så njöt hon och hennes mamma och pappa som badade henne tackade Gud att hon ?verlevt, ja även att jag ?verlevt för det var ju jag som var så sjuk och mitt liv ”h?ngde på en tr?d” som någon sagt.
    ?gonen kollades ofta eftersom förtidigt födda barn kan få synproblem och skelande ?gon senare i livet.
    När hon var två månader fick hon komma hem från sjukhuset Yippi! Oj, vad hennes storasyskon längtat efter att få hem sin lilla docka 😉
    När vi fick åka hem vägde hon 2000 gram men inga kläder passade henne. Vi fick köpa stl 50 och vika många varv hehe…ett prematurplagg med vit hj?lm hittade vi i stl 40 som hon hade den första tiden. Bl?jorna de n?dde ?nda upp till armh?lorna ändå det var den minsta storlek som fanns ute i aff?rerna.
    Barnvagnen blev snabbt hennes favoritplats, i den l?nade vaggan ville hon endast sova 1 natt den var för stor tyckte hon 😉 men många stunder sov hon även i babysittern eftersom den hade en platta bakom så inte ryggen skulle ta skada.
    Hela familjen samlad i Pingstkyrkan för barnv?lsignelse.
    BILINTRESSET ligger väl i generna *fniss* för det ska ju b?rjas i tid…
    VILKEN UNDERBAR
    ALLA
    DAG