Sju av himlens änglar

Hon förstod att han var sårad
in i djupet av sin själ.
När hon tog emot hans gåva
i ett sista ömt farväl.
Han sa, ingen tar min heder
hellre offrar jag mitt liv
i nattens sista timma
just där gryningen tar vid.

Då steg sju av himlens änglar
ur en blodröd soluppgång.
Just när nattens sista timma
tog farväl och vände om.
I ett stänk av guld och silver
och den sista stjärnans sång.
Skred sju av himlens änglar
ner för solens altargång.

Hon satt ensam kvar på marken
såg när gryningen försvann.
Hennes kinder dom var våta,
av tårarna som rann.
Hårt tryckt i ena handen,
låg hans lyckoamulett,
med orden – lev för livet,
det är gåvan Herren gett.